Idag gick jag en lunchpromanad på Djurgården (12000 steg) med min mentor Agneta. Hon är en fantastisk lyssnare och kommer hela tiden med kloka förslag. Framför allt måste jag bli bättre på att ta för mig och våga tala om vad jag kan och går för. Kanske är detta ett syndrom för hela min generation?Just nu befinner vi oss i en global kris och det finns en risk för att unga personer får stå tillbaka inom organisationerna då det är och kommer bli låg omsättning på personer. Vid låg omsättning fylls det inte på med nyanställningar, vilket sannolikt leder till att det inte finns utrymme att lyfta fram personer inom organisationen. När det väl vänder, så blir det en utmaning för bolagen att behålla personalen. Har jag fel?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar